Igår målade jag om köket. Med surdeg.
Jag hade två burkar med surdegsstart som stod och gojsade till sig på köksbänken. Plötsligt gav en av dem ifrån sig ett litet svagt pruttljud. Nyfiken som man är gick jag fram och skruvade försiktigt av locket. Innehållet i burken flög ur och dekorerade tak, vägg och mitt hår.
Jag misströstar om att nånsin få till det med den där förbannade surdegsjäveln. Det värsta är att temperaturen ska vara så viktig. Degen ska ligga å jäsa vid 29-30 grader i ett par dygn. Var i huset har man den temperaturen? ska man ställa burkarna intill ett element eller?
De tyska emigranterna i vilda västern hade alltid sin lilla påse med surdeg med sig var de gick,innanför skjortan nära kroppen så att den skulle hålla rätt värme. När de ville baka bröd var det bara att ta lite av degen, tillsätta mjöl och vatten och voila, ett äkta mustigt bayerskt zauerbrot. Det är därför man i gamla västerfilmer kan höra tyskar nedsättande kallas sourbellies.
Fast jag har ingen lust att gå omkring med surdeg i armhålan för att få till schysst bröd.
There's gotta be a better way!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar