Alcatrazz- fängslande bra rock

Med en sångare som varit medlem i (och fått sparken från) både Rainbow och Michael Schenker Group, och med två gitarrister som båda gick vidare till att hyllas som de största gitarrhjältarna under åttio-och nittiotalen- borde Alcatrazz ha kunnat bli hur stora som helst. Men ödet ville annorlunda…

Sångaren Graham Bonnet började sin karriär i popgruppen The Marbles 1968 men ändrade musikstil helt då han tio år senare anställdes av Ritchie Blackmore för att ta över mikrofonen efter Ronnie James Dio i Rainbow. Bonnet sjöng förtjänstfullt på bandets genombrottsplatta Down To Earth 1979 med singelhitarna ”All Night Long” och ”Since You’ve Been Gone”. Efter en kort turné var han dock ute ur bandet.1981 dök han upp som ny sångare i Michael Schenker Group och medverkade på deras Assault Attack. Efter ett enda, ytterst pinsamt framträdande där Bonnet uppträdde aspackad och spräckte sina byxor så dingelidongen tittade ut blev han omgående sparkad ur MSG. Han flyttade då till Los Angeles och påbörjade arbetet att söka efter medlemmar till en ny rockgrupp med honom själv som ledare.

Han hade Rainbow som mall; Melodiös rock med mycket keyboard och framträdande gitarr. Grundkompet fann han i Alice Coopers förre trummis Jan Uvena och basisten Gary Shea och keyboardisten Jimmy Waldo från bandet New England. Nu behövde Bonnet bara en Ritchie Blackmore-klon och han fick mer än han kunde drömma om i den då blott 19-årige svensken Yngwie Malmsteen. Yngwie hade flyttat till L.A några år tidigare och spelade i bandet Steeler tillsammans med sångaren Ron Keel. Nu svepte han in med sin cremefärgade Fender Stratocaster, svarta läderkläder, vita boots och neoklassiska skalor och höjde Alcatrazz från ett medelmåttigt hårdrocksband till något helt annat.

Debutalbumet No Parole From Rock’n Roll som släpptes 1983 innehåller 11 högklassiga kompositioner av Malmsteen/Bonnet. ”Jet To Jet” är visserligen en karbonkopia på Rainbows ”Spotlight Kid” men höjdpunkter på plattan är rockiga ”General Hospital”, ”Hiroshima Mon Amour” och ”Too Young To Die, To Drunk To Live”. Skivan är ganska grovhugget producerad och Bonnets texter är fantastiskt fåniga med skiftande ämnen som Snömannen, skräcksjukhus och indianstammar i Amazondjungeln. Malmsteens gitarrspel är däremot av yppersta klass. Även om han redan här är over the top så spelar han någorlunda återhållet i verser och refräng vilket gör att låtarna inte shreddas sönder fullständigt. Plattan mottogs positivt och sålde respektabelt. Under 1984 turnerade Alcatrazz i USA och Japan och efter turnén lämnade Yngwie bandet för att gå vidare mot större utmaningar.

Graham Bonnet hängde inte läpp länge. Han rekryterade gitarrvirtuosen Steve Vai, nyligen utflugen ur Frank Zappas bo. Disturbing The Peace var en rejäl ändring i musikstil. Visst lät det fortfarande Alcatrazz, men Vai var en helt annan slags kompositör än Malmsteen. Där Yngwie inspirerades av Blackmore och Uli John Roth hade Vai gått i skola hos avantgardemusikern Zappa och det märks i uppbyggnaderna av låtarna, de är långt ifrån standardmässiga hårdrocksnummer. Inledande ”God Blessed Video” är det mest poppiga och kommersiella på skivan. Övrigt material håller genomgående högre klass än debutplattan. ”Mercy”, ”Will You Be Home Tonight” och ”Sons And Lovers” är alla förstklassiga låtar. Produktionen är också flera snäpp bättre då mer pengar hade satsats och Eddie Kramer satt vid spakarna.

Trots det slog Alcatrazz inte igenom så som man hoppats. Vai gick vidare till succé med David Lee Roth och Whitesnake och sedermera en framgångsrik solokarriär. Bonnet stod återigen utan gitarrist och låtskrivarpartner. Den här gången anställdes Danny Johnson- som tidigare spelat med bl.a. Rick Derringer, Rod Stewart och Alice Coooper. Alcatrazz tredje och sista studioalbum Dangerous Games släpptes 1986 och gjorde inget som helst väsen av sig. Fansen hade tröttnat på att bandet bytte stil så kapitalt från skiva till skiva och sanning att säga var materialet på Dangerous Games inget att hurra över. Johnson var ingen virtuos som Malmsteen och Vai utan hade en mer bluesig och tillbakalutad stil och låtmaterialet var ganska trött och överdränkt med keyboard. Alcatrazz splittrades året därpå.

Bonnet gick vidare till att sjunga i Impellitteri och Forcefield och sammanstrålade 1993 med Jimmy Waldo igen i projektet Blackthorne där Bob Kulick spelade gitarr.
Bonnet har därefter emellanåt släppt soloplattor och sjöng för två år sedan med Taz Taylor Band på deras album Welcome To America.

I höstas startade Bonnet ett nytt Alcatrazz med gitarristen Howie Simon, trummisen Glen Sobel och basisten Tim Luce och har turnerat i USA. Planer på ett nytt studioalbum finns och han har fått en låt specialskriven åt sig av Russ Ballard, mannen bakom Rainbowklassikerna ”Since You’ve Been Gone” och ”I Surrender”.

Uvena, Shea och Waldo blev sura att de inte blivit tillfrågade vid Alctarazzåterföreningen och har försökt stämma Bonnet men det har inte lett till något. Steve Vai och Yngwie Malmsteen har haft fortsatta framgångar som soloartister. Danny Johnson spelar idag i Steppenwolf.

Utöver de tre studioalbumen släppte även Alcatrazz livealbumet Live Sentence 1984 med Yngwie på gitarr. Där kan man utöver material från No Parole.. även höra versioner av Rainbows ”Since You’ve Been Gone” och ”All Night Long”. 1998 släpptes även en samlingsplatta.

Fantastiskt fåniga videos att njuta av:

"Island in the Sun"

"Too Young to Die, To Drunk to Live" (live)

"God Blessed Video"

"Will You Be Home Tonight?"
(live)


Tidigare artiklar i serien bortglömda artister/band:

Badlands
Pavlov's Dog
Maxus
Dada
Captain Beyond
Big Money
City Boy
Crack the Sky
T-Ride
Kevin Gilbert