Jakten på den Försvunna Diamanten: Artister eller album som förtjänar ett bättre öde än att förbli nergrävda i glömskans mylla..
Det måste vara något i vattnet där borta som gör att så många band från Kanada spelar melodiös rockmusik. Rush, Triumph, Saga, Loverboy och Bryan Adams är bara några få artister från det hockeytokiga landet som har nått framgång. Ett band som var på god väg att slå internationellt men i slutändan fick nöja sig med att vara superstjärnor i sitt hemland är pop/rocksnickarna Honeymoon Suite.
Bandet bildades 1982 i Toronto då sångaren Johnnie Dee och gitarristen Derry Grehan presenterades för varandra av deras blivande manager. Efter några personalbyten var gruppen slutligen komplett med basisten Brian Brackstone, trummisen Dave Betts och keyboardisten Ray Coburn. Låten ”New Girl Now” vann en talangtävling och spelades flitigt på lokalradio i Toronto. Det gjorde att WEA fick upp ögonen för bandet. Skivkontraktet skrevs omgående och den självbetitlade debuten släpptes 1984. I sitt hemland blev de mycket omskrivna och singeln ”New Girl Now” tog sig faktiskt in på USAs topplista och spelades en hel del i amerikansk radio. Inför uppföljaren skaffade bandet en ny basist i Gary Lalonde och anlitade superproducenten Bruce Fairbairn (Aerosmith, Bon Jovi, AC/DC). Resultatet blev den glimrande poprockjuvelen The Big Prize. I Kanada hamnade fyra av skivans singlar på tio i topp, inklusive balladen “What Does It Take” som nådde en första plats. “Feel It Again” tog sig in på Top 40 i USA. Bandet drog på turnéer och spelade förband för storheter som Heart, ZZ Top och Journey. De bidrog med ledmotivet till filmen Dödligt Vapen 2 och flera av deras hits spelades i Miami Vice- en av åttiotalets största och mest inflytelserika tv-serier. Honeymoon Suite var på gång rejält. Bråk med manager och ledning gjorde dock att deras tredje album Racing After Midnight inte dök upp förrän två år senare, 1988, och då var deras chans borta. Skivan var producerad av Ted Templeman (Van Halen) men låtmaterialet var svagare än på de tidigare två alstren. Trots medlemsbyten och ointresse för musikstilen har Honeymoon Suite fortsatt att sporadiskt ge ut musik. 2008 återförenades den klassiska sättningen från The Big Prize och gav ut ett nytt album betitlat Clifton Hill.
Bandets mest genomarbetade och homogena verk är utan tvekan 1986 års The Big Prize. Från den tvärsäkra öppningen med tuffa ”Bad Attitude” till klockrena powerballader som ”What Does It Take” (med tillhörande dödsfjantig text och video där Johhnie Dee ser ut som ett penntroll) och sommarradiohöjdaren ”Feel It Again” (som frestar en att genast rusa ut och skaffa en cabriolet fast man alls inte har råd.) är skivan hela vägen igenom ett oerhört snyggt hantverk. På ”All Along You Knew” dyker Ian Anderson upp och hjälper till med sin tvärflöjt. Ett annat säkert kort att börja med är samlingsalbumet The Singles som innehåller det bästa från de tre första albumen. Även det senaste verket Clifton Hill visar långt mycket mer chutzpah än man hade förväntat sig med icke oävna rövsvängare i ”She Aint Allright”, ”Tire O Waiting” och spattiga ”Riffola”
Honeymoon Suite förtjänar definitivt en plats bredvid de stora elefanterna Journey, Foreigner och Survivor inom den så ofta bespottade musikgenre som kallas AOR.
Se roliga videos på "What Does it Take" , "Feel it Again" , och "Bad Attitude" (live) här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar