Stairway to heaven or Highway to hell? Kan man spela kristen rock på ett trovärdigt sätt? Amerikanska arenarockarna Petra försökte i alla fall i över 30 år.
Ett gammalt talesätt är att all bra musik tillhör Djävulen. Och visst har många bra artister genom åren flörtat med mörkrets furste för att väcka uppmärksamhet, allt från de tidiga bluesgubbarna som sålde sina själar vid vägskälet, via Black Sabbath och Led Zeppelin fram till dagens death- och Black metalband. Att kämpa på det godas sida har liksom aldrig ansetts lika rock’n roll. Kristendomen är ju generellt emot både droger och för mycket nuppande. Och det blir ju inte mycket kvar av Sex and drugs and rock’n roll om man tar bort de två första faktorerna.
Trots detta har ett antal rockartister försökt göra karriär inom så kallad white metal. Mest kända är kanske amerikanska pudelrockarna Stryper som på åttiotalet spelade in skivor som To Hell with the Devil och slängde ut biblar till publiken istället för rått kött. I Sverige nådde band som Jerusalem och Leviticus moderata framgångar bland kristna tonåringar som inte tordes lyssna på Iron Maiden och Judas Priest
Men fanbärarna inom den kristna rocken får ändå anses vara Petra. De nådde aldrig långt utanför den kristna sfären men de har på sina trettiofem år släppt 20 studioalbum och sålt mer än 7 miljoner skivor. Deras musikstil har varit en vandring genom rockens musikstilar genom decennierna med en början i klassisk sjuttiotalsriffrock för att gå in på AOR och mer melodiösa tongångar under åttiotalet, snudda vid grunge på nittiotalet och slutligen landa i någon form av klassisk hårdrock på bandets sista album Jekyll & Hyde som kom 2003. 2005 bestämde sig bandet för att lägga ned och firade detta med en farvälkonsert där flera gamla bandmedlemmar deltog.
Bandet bildades redan 1972 i Fort Wayne i USA. Grundare var gitarristen Bob Hartman som genom åren varit den huvudsaklige låtskrivaren och ledaren. Debutskivan kom 1974 men det var inte förrän en bit in på åttiotalet som bandet fann sin stil och publik. I början var kyrkorna kraftigt emot ett kristet band som lirade rock och eftersom den kristna skivmarknaden alltid varit mycket sluten med egna distributionskanaler och säljställen var det svårt för Petra att nå ut till den stora allmänheten. Lite dumt kan tyckas då kristna annars inte ser några problem med att missionera för hedningar.
1982 års More Power To Ya var ett konstnärligt genombrott och efterföljaren Not of this World höll också hög klass. 1986 försvann bandets profilstarke sångare Greg X Volz för en solokarriär. Hans ersättare John Schlitt hade en mycket mer raspig och rockigare röst än sin Steve Perry/Lou Gramm-liknande föregångare och musikstilen ändrades därefter. En höjdpunkt i bandets senare era är On Fire från 1988.
Att se på de gamla videoklipp på bandet från kristna tv-kanaler på Youtube är en tillnyktrande upplevelse. Bandnamnet till trots (Petra är grekiska för klippa, engelska Rock) ser dessa musiker mer ut som pastellnerspydda körmedlemmar ur Knutbyförsamlingen än som depraverade rockkgudar. Och det är väl så det ska vara. ”Du ska inga andra gudar hava jämte mig” och allt det där…
Under nittiotalet fick bandet någon typ av stylist och gjorde ett fåtal skivor med omslag där man nästan skulle kunna missta dem för något pudelrockband från L.A och på 1995 år No Doubt ser de gubevars ut som skogshuggare eller grungeveteraner...
Fast musiken har ändå otvetydigt varit bredbent arenarock med tuffa riff och svulstigt vackra powerballader. Och texterna har varit ohejdade lovsånger. Utöver musiken i sig(och egentligen borde väl det räcka) finns det bara några få riktiga rockkopplingar för Petra.
- De var först med att spela in låten "God gave rock'n roll to You", en låt som långt senare blev en hit för aningens mer sekulariserade shockrockarna Kiss.
- Gitarristen Ty Tabor och sångaren/basisten Doug Pinnick var i ett tidgt stadie halvägs in i bandet. Som tur var startade de sitt eget band King's X istället och gjordee bättre musik på eget håll.
- Förre Kansassångaren John Elefante och hans bror Lilla Blå, f'låt Dino Elefante producerade och skrev låtar på några av Petras skivor i slutet av åttiotalet.
Titta på dessa fantomfjantiga klipp av bandet men njut av musiken.
En hyllning med låtar från alla skivorna
Judas Kiss (Petra live 1984)
God gave Rock'n Roll To You (Petra live 1986)
Sentida Petra rockar loss i "Jekyll and Hyde"
1 kommentar:
Fantastiskt bra band!
Skicka en kommentar