Försvunnen diamant: T-Ride

Musikbranschen är konstigare än lakritspopcorn. Artister utan vare sig talang eller låtar slår igenom med dunder och brak medan talangfulla musiker med både kommersiellt gångbara hitlåtar och egen innovativ musikstil endast får ta en liten klunk ur framgångens bägare. T-Ride var ännu ett band i raden som bara fick sig en knapp munfull…

T-Rides kortlivade karriär tog sin början i slutet på åttiotalet i Santa Clara i Kaliforniens Bay Area. Där bestämde sig trummisen Eric Valentine och sångaren och basisten Dan Arlie för att de skulle bli världens nästa stora rockband. Valentine var trots sina unga år känd lokalt som en duktig producent och för hopskramlade slantar byggde paret en studio i Arlies garage. Där började man arbeta på eget material och experimenterade framför allt med ljudbilder i produktionen. En del gitarrister kom och gick ur projektet men till slut fastnade Arlie och Valentine för en ung talang vid namn Geoff Tyson. Han hade tagit gitarrlektioner av självaste Joe Satriani och hörde faktiskt till gitarrlegendens absoluta favoritelever. Trion döpte sig till T-Ride och spelade in ett demoband med fem låtar. Det var tunga och samtidigt melodiösa rockkompositioner med fläskiga gitarriff och kraftfulla sångkörer. Man kunde höra att killarnas största influenser var Queen och Van Halen men deras musik hade en helt egen karaktär och stil. Hollywood Records såg genast storheten i den uttrycksfulla musiken och skrev kontrakt med T-Ride.

Bandet ville att Valentine själv skulle få producera det kommande albumet men det vägrade skivbolaget gå med på. De föreslog istället storproducenten Eddie Kramer (Hendrix, Led Zeppelin, Kiss, Anthrax, Whitesnake m.fl.), men när Kramer fick höra demobandet tyckte han inte att han kunde tillföra något till musiken, låtarna var redan så bra producerade som han kunde tänka sig. Valentine fick därmed fria händer att producera T-Rides debutalbum.

Det självbetitlade albumet släpptes 1992 och uppmärksammades med goda recensioner från alla läger. De två videorna till singlarna ”Zombies From Hell” och ”Backdoor Romeo” snurrade flitigt på MTV och allt såg ljust ut. Hårdrock var inne och Queen var mycket i ropet eftersom Freddie Mercury nyss hade gått bort. T-Ride sågs som ett Queen för nittiotalet.

Samtliga elva spår på T-Ride är små gnistrande diamanter. Inledande ”Zombies From Hell” sätter standarden med ett känslosamt mystisk synthintro som rivs itu av en flyhänt fingerexercis på gitarren för att sedan sparka en i magen med stackatotakter från bas och trummor och en kompakt ljudmatta. Singeln ”Backdoor Romeo” är en sedelärande historia om vad som händer med vänsterprasslare. ”You And Your Friend” är en föregångare till Alcazars ”Menage A Trois”, om inte musikaliskt så åtminstone textmässigt. Den bästa låten är kanske ”Luxury Cruiser” som har ett otroligt driv och en refräng som får en att hoppa upp och ner av lycka. Det finns helt enkelt inte en dålig låt på T-Ride. Dan Arlies karaktäristiska hesa röst har ett enormt omfång och hans basspel lämnar inte mycket att önska. Geoff Tyson är en fantastisk gitarrist och detta lyckas han visa utan att riva av ett enda gitarrsolo på hela skivan, inte ens på den instrumentala ”Bone Down”! Det behövs inte. Varenda ton han spelar är en planerad del av låten. Valentine är en mycket duktig trumslagare men frågan är om inte hans kunskaper bakom mixerrattarna har betytt mest för låtarna på T-Ride. Jag har personligen aldrig hört ett så otroligt bra produktionsljud på någon Heavy Metalplatta någonsin.

Och ändå så bara försvann T-Ride utan ett ljud. Grunge hade precis slagit igenom och dödat chanserna för de flesta melodiösa rockband. Hade T-Ride kommit några år tidigare, när Def Leppard, Whitesnake och Guns N’ Roses låg på topplistorna, då hade kanske historien sett annorlunda ut. När inte skivan sålde blev Valentine och Arlie så besvikna att de började bråka med varandra. Bandet splittrades och det ser inte ut som om de någonsin kommer att återförenas med tanke på osämjan mellan de forna barndomsvännerna.

Valentine arbetar numera som producent på fulltid och har producerat skivor med bl.a. Smash Mouth, Third Eye Blind och Dwarves Tyson arbetar även han som producent och mixare och spelade gitarr på Snake River Conspiracy’s debut album och har numera ett band som heter Stimulator som är väldigt discoretro och Blondieinfluerade men man kan ana spår av T-ride i musiken ändå. Av Dan Arlie har man inte hört någonting sedan 1992.

Tyson påstår att det finns T-Ridelåtar till ett outgivet andra album men dessa alster lär tyvärr aldrig släppas kommersiellt eftersom Arlie eller Valentine sitter på taperna och inte verkar ha något intresse av att släppa dem. Synd på så rara ärtor.

T-Ride-skivan har varit ur tryck länge och någon återutgivning verkar inte aktuell. Man kan eventuellt hitta skivan i någon second hand butik, eller via Internet. Plocka fram era arkeologikunskaper och börja gräv. Ni som lyckas hitta ett exemplar av T-Ride har träffat på guld, tro mig.