Maxus-den vita elefanten?

Artister eller album som förtjänar ett bättre öde än att förbli nergrävda i glömskans mylla..

Idag: Maxus



Maxus självbetitlade enda lp från 1981 är välkänd inom Westcoastkretsar, och därmed till stor del hos ungdomskulturen i frikyrkorna där den typen av musik alltid har varit kraftigt representerad. Utanför kyrkväggarna är det dock inte många som känner till detta mästerverk.

Maxus bildades 1980 av sångaren Jay Gruska, keyboardisten Robbie Buchanan, basisten Mark Leonard och trummisen Doane Perry. Efter att ett gäng olika strängbändare provats kompletterades bandet till slut av en ung supergitarrist vid namn Michael Landau.

Jay Gruska hade släppt ett soloalbum några år tidigare som hade producerats av Michael Omartian och denne ställde nu upp på att producera igen när det var dags för det nybildade bandet att gå in i studio och spela in nio låtar skrivna av Gruska i samarbete med bl.a. Lisa Dalbello. Körade på skivan gjorde Bill Champlin och Tommy Funderburk och Paulinho Da Costa fyllde ut med percussion.



Maxus är en kultförklarad rockplatta med alla de klassiska ingredienser som ingår i en riktig västkustsallad. Här finns starka melodier, fläckfritt framförda av professionella studiomusiker men med texter som tränger lite djupare än de normala melodiösa poprockdängorna från samma tid. Det är en lagom mix av snygga ballader och rockigare nummer snyggt paketerade i Omartians proffsiga produktion.

Skivan kom i en tid då studiomusikerna i Los Angeles var musikvärldens kungligheter och en stor del av musikbranschen kretsade runt dem- och det med all rätt. Under slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet var det en liten skara musiker som spelade på nästan alla stora artisters skivor, från Chicago, Jackson Browne, Cher och Paul Simon till Paul McCartney och Michael Jackson. Maxus debutplatta är mycket ett barn av sin tid men har ändå lyckats behålla sin fräschör och är absolut inspirerande lyssning än idag.

Tyvärr blev det inte mer än ett album för Maxus. Medlemmarna spreds för vinden och gav sig i kast med olika projekt. Varför är oklart, kanske berodde det på att skivan inte sålde så bra som väntat. Samtliga inblandade har dock hållit sig sysselsatta under åren. Jay Gruska släppte 1984 ett andra soloalbum betitlat Wich One Of Us Is Me som i mångt och mycket påminner om Maxus och är väl värd att söka reda på, även den. Gruska har under senare år gjort väsen av sig som kompositör av filmmusik och signaturer till amerikanska tv-serier, bl.a. ”Lois & Clark” och ”Förhäxad”. Robbie Buchanan har fortsatt sin karriär som studiomusiker och producent och har spelat med artister som Dolly Parton, Chaka Khan, Ringo Starr, Jewel och Barbara Streisand. Trummisen Doane Perry spelar i Jethro Tull idag men har även medverkat på skivor av Lou Reed, Bette Midler, Pat Benatar och Magellan. Basisten Mark Leonard har spelat med bl.a. Robbie Robertson.
Mike Landau har under nittiotalet spelat in ett antal plattor med sitt band Burning Water och har även skrivit musik åt Steve Perry och Nightranger. Som studiogitarrist har han medverkat på album med Chicago, Michael Jackson, Pink Floyd, Cher, Bonnie Raitt, Joni Mitchell, Stevie Nicks, Alanis Morissette, Anastacia och Julio Iglesias(!). Han släppte senast studioalbumet Star Spangled Banner 2001 och var på besök i Sverige och spelade på Fasching för så sent som en månad sedan. Han är också aktuell med en live dubbel cd.

Här finns ett charmigt japanskt promoklipp på låten "The Higher You Rise" från Maxus.

Här kan man se Mike Landau shredda loss med sitt Burning Water. Datum okänt men antagligen sent nittiotal.

Tidigare artiklar i serien bortglömda artister/ Band:

Dada
Captain Beyond
Big Money
City Boy
Crack the Sky
T-Ride
Kevin Gilbert