Visar inlägg med etikett Chickenfoot. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Chickenfoot. Visa alla inlägg

torsdag 25 juni 2009

Kuckeliku säger tupén



Chickenfoot är inte hönsskit...

Jag ville så gärna tycka illa om det här, och oddsen för att jag skulle göra det var tämligen låga. Bara tanken på ännu en supergrupp får det ju att vända sig i magen. Och när det som i det här fallet är fråga om fyra proppmätta tupétoppade viagraknaprande rockmiljonärer som alla passerat bäst före datum och inte behöver göra ett skapandes grand i resten av sitt liv, ja då kunde ju förhoppningarna på Chickenfoot inte vara särskilt höga.

Sammy Hagar kommer förvisso alltid att ha en hedersplats i rockhistorien för sina insatser på Montroses debutskiva men sedan dess har han mest förstört det han varit inblandad i. När han gick med i Van halen blev de snälla, seriösa och alkoholiserade. Sammys egen solokarriär är lika intressant som innehållsförteckningen på en tandkrämstub.

Michael Anthony var lille korpulente snälle basisten i Van Halen som ,när bandet återförenades med David Lee Roth fick sparken bara för att han fortfarande var kompis med Sammy Hagar.

Chad Smith, före detta rockgalning, numera sansad småbarnsfarsa. Är till vardags glad trummis i Red Hot Chili peppers och dessutom bästa polare och stundtals musikalisk samarbetspartner med ex-Purplebasisten Glenn Hughes.

Och så den obligatoriske gitarrhjälten då. Genomhyvens Joe ”Satch” Satriani. Är det någon av de här fyra som faktiskt borgar för att Chickenfoots musik skulle kunna tänkas vara lite intressant så är det han. Satch har ju en lång framgångsrik solokarriär bakom sig. Som gitarrist är han oantastlig, men som låtskrivare blir han lätt lite spretig och navelskådande. Som sologitarrister plägar bliva. Att han kan åstadkomma fantastiska saker i en gruppmiljö visade han med all önskvärd tydlighet 1994 då han på några turnéer hoppade in som gitarrist i Deep Purple och inte bara återförde Gillan och Co från chocken att ha förlorat Ritchie Blackmore, utan även själv kom till sin rätt på ett underbart sätt när han skulle tolka andras låtar och jamma med ett riktigt band.
Ja, som sagt. Mina förhoppningar på projektet Chickenfoot var inte särskilt höga, snarare i nivå med bandnamnet. Nere vid fotknölarna.

Att det kan vara så kul att ha fel!
Den här plattan innehåller 11 schwännngiga bredbenta amerikanska knallpulverskott i samma anda som de glada arenarockband som turnerade runt i USA i mitten och slutet på sjuttiotalet. Legs Diamond, REO Speedwagon, Bob Seger, 38 Special, J.Geils Band, Foghat, Billy Squier, Ted Nugent…

Chad Smith får här leka John Bonham ända ut i skägget, Hagars som vanligt debila texter gör sig klart bättre i denna lite mer happy-go-lucky-miljö än Van Halen var och Satriani skiner som en silversurfare när han får kompa,licka och riffa inom mer satta ramar.

Klart här finns blankskott, men rent generellt blir man skitglad när man hör Chickenfoot. Det är fyra gubbar som har kul men samtidigt är ute efter att göra en skiva som verkligen håller. De har inte gjort någon cockup, Chickenfoot är en riktigt stark kycklingsoppa.

Riktigt stark kycklingsoppa (Tom Kah Gai)
Skapad av förste rockkock Pecka Hammarstedt

4 portioner
½ liter vatten
1 hönsbuljongtärning
4 (färska) limeblad
4 cm citrongräs
2 cm bit galangal ("kah", thailändsk ingefära) i tunna skivor
4 msk fisksås
2 msk limejuice
2 dl cocosmjölk
2-3 thailändska chili
2 kycklingfiléer
5 små champinjoner
knippe färsk koriander

Gör så här:
Enligt ett thailändskt husmansrecept används 6-8 chili per portion. Vi tyckte det lät lite mycket vid testlagningen och minskade därför till 6 chili totalt. Av fyra provsmakare föll det bara 1 i smaken. 2-3 chili fungerar bra för de allra flesta.
Koka upp vatten med buljongtärning och strimlade limeblad, 2 citrongräsbitar (lätt krossade i ena änden), finskivad galangal-rot, fisksås och limejuice. Koka kraftigt. Fisksås luktar lite konstigt och kräver ett kraftigt uppkok. Sänk värmen och tillsätt cocosmjölken och grovt delade chili. Strimla kycklingfiléerna och låt sjuda försiktigt i 5 minuter tills kycklingen är klar. Rör om då och då. Dela svamparna i fyra delar och lägg i strax före servering (skall ej kokas med för då blir de gråa och lite sega). Garnera med färsk koriander. Drick Singha till.

måndag 4 maj 2009

Chicken Out!


Oh Yes, grillsäsongen är här. Alla rockares favorittid på året. Smokin', grillin', chillin' med en kall bira vid glöden med juvligt väldoftande kött- eller fiskmuckelimanger och stereon på högsta kareta med lämplig RAWK.

Med ny grill (tack Bosse o Karin!)går det ännu bättre. I helgen fick jag till ett riktigt ruggarns bra recept som jag gärna delar med mig av.

Jeppans gula kycklingdröm med balla bönor o bappelsin.

Ingredienser:
1 hel färsk kyckling

Marinad:
1/2 dl olja
2 msk pressad lime
1 msk farinsocker (eller flytande honung)
2 vitlöksklyftor
1 kuvert saffran
salt, peppar

sallad:
Ruccolasallad
1 burk borlottibönor
1 apelsin
olivolja, balsamvinäger och kryddor

Do it: Dela kycklingen i 2 eller fyra delar. Marinera med saffransmarinaden i plastpåse i kylskåpet minst ett par timmar, längst över natten. Grilla på grillen med bensidan mot gallret. Kolla om den är klar genom att sticka i tjockaste delen. Klar köttsaft= klart.

Blanda Ruccolasallad och borlottibönor med en skalad och smådelad apelsin. Häll över salladsdressingen gjord på olja, balsamico och salt,peppar och örtkryddor (valfria).

Lyssna på nya supergruppen Chickenfoot?
Öhhh... Vet inte. På pappret ser Sammy Hagar (ex Van Halen), Mike Anthony (ex Van Halen), Chad Smith (Red Shit Holy Papers) och Joe Satriani spännande ut. Varför hoppar jag då inte runt som en guttaperka? Lyssna på några låtar på bandets hemsida och tala om för mig att det inte låter som fyra fetrika medelålders välrenomerade rockgubbar som vill ha kul ihop men inte mer, så ska jag kanske ändra åsikt. Annars står jag fast vid den...
Men det finns ju annan kycklingrelaterad rock att digga. Dixie Chicks till exempel. Eller något hammondmarinerat från Atomic Rooster kanske?