Likt ett snällt spöke från andra sidan graven värmer Kevin Gilbert upp i decemberslasket med busiga ögon, imponerande musikalitet och känsliga ämnen i den första officiella live-dvd:n Welcome to Joytown.
Som en oväntad bonus och skänk från ovan damp den ner tillsammans med de två syskonskivorna Nuts och Bolts. Boxen Welcome to Joytown består av en filmad livekonsert med Kevin Gilbert och hans band från the Troubadour i Los Angeles i juni 1995. Utöver konserten får man även en halvtimmes intervju med Gilbert inspelad samma år, samt videos och liveklipp från hans tidigare band Giraffe. Dessutom ingår hela Troubadour-konserten på vanlig cd för de som vill digga i bil eller vanlig stereo.
Den här konserten trodde jag att jag kunde utantill. Den släpptes på cd redan 1999 i en något förkortad version (två låtar var borttagna, mer om dem senare) och jag har lyssnat på den gamla cd:n till fanatismens gräns. Att nu verkligen få se bandet på scen är en smått euforisk upplevelse. Kevin Gilbert har en självklar scennärvaro och leder sina mannar avslappnat och säkert. Nick Di Virgilio bakom trummorna inleder som en stenad hippie men transformeras under konsertens gång till att mer påminna om Animal från Mupparna. De andra musikerna gör alla enastående framträdanden men det är av naturliga skäl till Gilbert ögonen dras. Hans värme, humor och glimt fullkomligt sprudlar.
Låtmaterialet är mestadels från Gilberts då nyligen utkomna soloplatta Thud, en skiva som jag för övrigt har med på min "Öde Ö"-lista.
Konserten inleds med titelspåret i avskalad och groovy dräkt med mumsig Wurlitzer och tablas och så den underbara texten- om en perfekt värld där alla religiösa ledare spelar kort och garvar över en öl, där pappor klappar varsamt på sina barn och där John Lennon aldrig behöver sjunga en låt komponerad av Paul McCartney...
Kvaliteten på produktionen är god om än enkel. Jag räknar till två kameror med olika vinklar, en utifrån publikhavet och en positionerad till höger om scenen. Fokus är såklart mest på Gilbert och resten av scenen är oftast mörk. Ibland får man lite "Blair Witch Project"-vibbar då ena kamermannen glömmer bort sig och diggar med friskt i musiken. Då hoppar bilden rejält. Ljudet är toppnotch. I vissa korta segment verkar livefotomaterial saknas. De har fyllts ut med svartvita filmklipp från Gilberts egna arkiv. Roligt, störande och ibland enbart konstigt.
"Goodness Gracious" är en annan höjdare från Thud som låter ännu coolare live. Den är ett utlopp för Gilberts ilska över hur världen ser ut och hur tidigare generationer skott sig på den och lämnat den förödd åt oss av senare generationer. "Shrug" groovar löst och ledigt medan "Waiting" är argare än i sin studioversion. Balladen "Tea For One" är lika sorglig som sin text och "Miss Broadway", som inte finns utgiven någon annanstans än här, handlar om Gilberts besvikelse över vad som hände efter att han och vännerna spelat in ex-flickvännen Sheryl Crows debutplatta Tuesday Night Music Club för att sedan glömmas bort när hon själv slog igenom stort. Därefter följer "Tears of Audry" som av någon anledning inte var med på originalutgåvan av cd:n. Underbara "When You Give Your Love to Me" och Toy Matinee-hiten "The Ballad of Jenny Ledge" är höjdpunkter liksom den semiakustiska covern på Zeppelins "Kashmir". Konserten avslutas med sanslösa "Smash" med det berömda mellansnacket som driver med Madonnas (och Patrick Leonards) video till "Like a Prayer". Just det snacket är använt i studioversionen som finns med på rockoperan Shaming of the True, men varför låten inte fick vara med på originalutgåvan är för mig ett mysterium.
Ja, så är det slut då. "Song for a dead friend" saknar bildmaterial men finns med på cd:n och en annan version av låten, i ett tidihare framträdande från 1994, finns bland extramaterialet. Extramaterialet, ja. Sevärt och informativt. Men det är livekonserten som är det riktigt smarriga. En liten ynka smolk i glädjebägaren är att en del mellansnack tagits bort från nya cd:n, antagligen för att få plats med all musik på en skiva. Det gör att någon komplett version av konserten fortfarande inte är släppt, trots tre olika versioner på marknaden.
Den här live dvd:n kommer att hålla mig frisk, pigg och lycklig genom hela vinterhalvåret. Sedan får vi väl hoppas att den utlovade Toy Matinee- Live kommer ut lagom till nästa tråkhöst.
