Bea, sweat Bea!



Man klarar inte en helg på Sweden Rock Festival utan minst en bearulle...

Sverige drunknar i en bearnaiseflod varje sommar. Här kommer ett chyrrans recept på hemlagad bea för dig som vill impa på partner eller polare.

Det vore kul att se siffror på hur mycket Lohmanders och lallerstedt och alla de andra tillverkarna av färdig bearnaisesås säljer varje sommar här i sverige. Ja, de kränger nog saftigt med sås året om föresten, men just till grillmiddagarna flödar bean extra rikligt. Mitt recept nedan är ett hopkok av olika recept där jag provat mig fram. Att ha i lite rostad tomatpuré gör att det egentligen blir en så kallad Choronsås, men grunden är ju en klassisk bea. Tomatpurén blir pricken över I.et som gör att såsen funkar ÄNNU bättre till grillat, framför allt lamm.

Hemmagjord Bea
4 portioner
Reduktion:
1 finskuren schalottenlök
3 msk färsk persilja
2 msk färsk dragon
4 msk rödvinsvinäger
4 msk vatten

Fräs grönsakerna i lite olivolja. Tillsätt vinägern och vattnet och låt koka tills hälften återstår. Ställ åt sidan.

Såsen:
4 äggulor
200 g smält smör
1 msk tomatpuré
1 msk färsk hackad dragon
1 msk färsk persilja

Vispa äggulorna med lite vatten i kastrull på svag värme tills det tjocknar. Smält smöret. Låt både smör och ägg svalna så pass att de har samma temperatur. Häll långsamt och försiktigt i smöret i äggkastrullen och rör om hela tiden. Här kan det hända att såsen skär sig. Se till att både smör och ägg är rumstempererade och vispa rejält. Häll i reduktionen genom en sil. Fräs 1 msk tomatpuré med olja i en panna nån minut. Häll i purén i bean. Tillsätt hackad dragon och persilja, lite salt och peppar och Voilá, en egen supersmarrig bea till kvällsgrillningen!

Huka er gubbar och käringar, nu laddar de om!

Robben Ford och Mike Landaus kompisband släpper nytt material, och det är inga blankskott som går iväg.

Även om jag visste att gitarristerna Robben Ford och Mike Landau var goda vänner och gärna spelade tillsammans så blev jag aningens överraskad när deras gemensamma projekt Renegade Creation dök upp med sitt debutalbum för två år sedan. Och då menar jag positivt överraskad. Att Ford och Landau är överdängare på sina instrument är inget nytt- och att Jimmy Haslip inte bara låg inne med sjuttiotalets mest hälsosamma polisonger utan även har renommé som maestro på bas efter otaliga sessioner och ständig närvaro i Yellowjackets, tja det var heller inget att maila in till Aftonbladet om (inte för att AB hade haft någon nytta av den informationen även om de hade mottagit den). Men att de tre tillsammans med trummisen Gary Novak (Chick Corea, Alanis Morisette mfl) skulle kunna skriva så pass spännande material som de gjorde på debuten, det var jag faktiskt inte beredd på.  En härligt otvungen mix av blues och rock med lite utflykter i fusionträsk utan att det hela blev gubbigt, det är vad herrarna åstadkom.

Nu är uppföljaren Bullet här och den är laddad med tio spår i samma anda som föregångaren. Förutom att kvartetten är samspelad upp till tänderna och får det att svänga enligt konstens alla regler så är Fords och Landaus olika röster den riktiga behållningen. Robben Ford har en varm och ganska svag röst som påminner lite om Neil Youngs mindre gnälliga stunder. Mike Landau låter mer som en sönderrökt Mark Knopfler och lyckas lägga en skitig patina över de annars lite väl snygga kompositionerna. Naturligtvis är det en fröjd att höra de två gitarristernas nästan telepatiska samspel och det verkligen kliar i öronen att få se och höra bandet live (de var här för något år sedan och det lyckades jag naturligtvis missa, fool that I am). Personliga favoriter på skivan är tunga ”On A Mountain”, vackra ”Nazareth” (där Ford sjunger  som Neil Young), glädjespridaren ”People Like Me” och coola "High And Low" som påminner om något som skulle kunna komma från Landaus gamla band Burning Water. I väntan på nästa livekonsert med Renegade Creation är studioplattan Bullet utmärkt som soundtrack under sommaren.

Ett sista glas Ween?

Har Ween spelat sitt sista utdragna rundgångsskärande gitarrsolo?

Den spaceade duon Ween som förgyllt musikvärlden med sin befriande respektlösa och spretiga rock i drygt tjugo år verkar ha gjort sitt. I samband med att ena delen i duon; Aaron Freeman (även känd under artistnamnet Gene Ween) har släppt sitt första soloalbum Marvelous Clouds uttalade han sig i Rolling Stones Magazine med kommentarer som att lät påskina att det inte var troligt att han och Mickey Melchiondo (Dean Ween) skulle släppa någon mer skiva ihop under namnet Ween.

Gene Ween säger att bandet är upplöst.

I så fall är det bara att tacka och buga för de skratt och galna upplevelser duin bjudit på genom åren. Och kanske lyssna en gång extra på någon av bandets mästerverk, varför inte Chocolate & Cheese?

Kolla på några roliga Weenvideos som Beatlespastischen "Even if You Don't" Här
Eller lyssna på ko-boogie a la Ween i "Piss Up a Rope" Här
Eller varför inte en liten kärleksförklaring till Morrisey här?