Summer Lovin'- Live DVD:er för mörka semesterkvällar

Ok, så just nu är solgudarna goda mot oss och då är det inte läge att sitta inne och mossa framför tv:n, men tro mig på mitt ord, det kommer sommardagar då regnet öser ner och kvällar som är både kyliga och insektsinfesterade, och då kan jag inte tänka mig något bättre i hela världen än att slå sig ner framför dumburken och njuta av en fantastisk livekonsert med någon av sina favoritartister. Här kommer några tips.

Paul McCartney
Good Evening New York City
Den 15 augusti 1965 spelade the Beatles på Shea stadium i New York inför en rekordpublik på 55600 personer. 43 år senare, I juli 2008 gavs den sista konserten på Shea stadium innan det revs. Billy Joel var artisten som stod för gravölskonserten och Paul McCartney dök upp som hemlig gäst för att hylla den gamla arenan. Ytterligare ett år senare var sir Paul på plats igen för att inviga det splitternya Citi Field Stadium, byggt på ruinerna av det gamla Shea. Konserten har hyllats av recensenter och fans som var där, och man förstår dem när man nu har möjligheten att få beskåda denna liveinspelning på dvd. Det här är den absolut bästa livekonsert som finns tillgänglig med Macca, och han har trots allt släppt en hel del. Till att börja med är det svårt att misslyckas med en sådan enorm låtskatt som McCartney sitter på, med hits från Beatles, Wings och en fantastisk solokarriär. Karl’n skulle kunna spela i tre timmar och leverera endast legendariska hits som hela världen känner till. Cudos till gubben (tja han är ju faktiskt 68 bast även om det inte märks här…) att han då är modig nog att mellan klassikerna lägga in några mer okända låtar som ”Only Mama Knows” från senaste soloplattan Memory Almost Full eller ”Sign the Changes” och ”Highway” från Fireman-projektet. Men magin ligger inte bara i de fantastiska låtarna. Paul spelar och sjunger lika bra som när han var 22 och utstrålar värme, säkerhet och glädje. Man kan inte annat än älska honom. Och de som påstår att Mccartney bara är en sockersöt popsnubbe kommer att knipa käft för evigt när de får se framträdanden av rockrökare som ”Day Tripper”, ”Helter Skelter”, ”Live and Let Die”och ”I’m Down”. Såklart spelas alla andra klassiska hits som ”Yesterday”, ”Band on the Run”, ”Back in the USSR”, ”Let It Be”, ”Lady Madonna” och ”Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band”. Under ”Here Today”, Pauls hyllning till sin döde vän John Lennon, stockar sig rösten och han får till och med en tår i ögat. Kompbandet (där Abraham Laboriel JR ingår) är tajt om än lite anonymt, men vad spelar det för roll när Paul lyser så enormt? Det är sådan konstant ståpäls hela tiden så man har träningsverk i hårsäckarna efter konsertens slut. Vad mer ska jag behöva säga? Spring för fan iväg och köp, och passa på att inhandla ett surroundsystem när du ändå är på gång för att kunna uppleva konserten maximalt.

Little Feat
Skin It Back: Live at Rockpalast

1977 spelade Little Feat på Grugahalle i tyska Essen. Konserten spelades in för tv-programmet Rockpalast. Det här är Little Feat i sitt esse, med sina bästa plattor under bältet, och då det inte bara var Lowell Georges kompband utan killar som Paul Barrere och Bill Payne hade blommat ut och börjat ta för sig som instrumentalister och låtskrivare också. Den här konserten har tidigare funnits på VHS och DVD men i denna senaste version är ljud- och bildkvaliteten avsevärt förbättrad och man får dessutom en halvtimmes bonusmaterial i form av ett soundcheck där bandet spelar låtar som sedan inte framförs i konserten. Här finns möjligheten att njuta av Feat när de var som bäst med magiske Lowell George på toppen av sin slidegitarrbana och låtar som ”Fat Man In The Bathtub“, “Dixie Chicken“, “Tripe Face Boogie“, “Feats Don't Fail Me Now“ och såklart “Willin'“.

Stevie Ray Vaughan and Double Trouble
Live at Montreux 1982 & 1985
Den här dubbel-dvd:n presenterar två dunderkonserter med Stevie Ray som även är av rockhistorisk betydelse. 1982 var Stevie Ray Vaughan respekterad i sin hemstat Texas men okänd i andra delar av USA och resten av världen. Därför var hans spelning på Montreux Jazz Festival det året viktig. Det blev en katastrof. Publiken begrep sig inte på hans musik och buade till och med. Det hindrade inte SRV och hans Double Trouble från att leverera ett fantastiskt set. Stevie Ray var helt knäckt efter spelningen men det skulle visa sig vara hans viktigaste gig i karriären. I publiken stod nämligen David Bowie och Jackson Browne som båda kände igen talang när de såg den. Jackson Browne lät Stevie spela in gratis i hans studio och Bowie tog sig an gitarristen och använde honom på Let’s Dance-plattan och den efterföljande succéturnén. Tre år senare var Stevie Ray och Double Trouble tillbaka i Montreux och den här gången var det ett annat ljud i ”källar’n”. Nu mottogs bandet som hjältar. Här kan man se båda konserterna efter varandra och jämföra för att se hur bandet utvecklats. Vad som inte har ändrats på de tre åren mellan konserterna är bandets totala satsning. Här spelas från hjärtat och utan pardon. Världsklass!

Tom Petty and the Heartbreakers
Runnin' Down a Dream

En helt fantastisk dokumentär/live konsert- extravaganza regisserad av legendariske filmregissören Peter Bogdanovich. Vi får följa Petty och hans barndomspolare genom hela deras fantastiska levnadshistoria och dessutom uppleva 30-årsjubileumskonserten som bandet gav i sin hemstad Gainsville, Florida. Om man har varit det minsta lilla intresserad av Petty innan så kommer man att älska honom efter att ha sett den här dvd:n.

Deep Purple
Live in California 74

1974 var Deep Purple det störst säljande bandet i USA. Att mycket av det berodde på den tidigare sättningen med Ian Gillan på sång och Roger Glover på bas och mästerverk som Machine Head och Made in Japan hindrade inte att det var nykomlingarna David Coverdale och Glenn Hughes som fick vara med och njuta av framgångens sötma. En 28 dagar lång turné i USA toppades med att headlina California jam festival inför 200 000 fans. Konserten har gått till historien, inte bara som en fantastisk uppvisning av bandet utan även för att Ritchie Blackmore förstörde en tv-kamera genom att stöta sin gitarr rakt in i den och sedan sätta eld på PA-systemet och nästan spränga sig själv och Ian Paice i luften. Det är fantastiskt att se en skitskraj finnig Coverdale (långt från den själsäkre scendomptör han sedermera kom att bli i Whitesnake) fumla sig igenom mellansnack men ändå prestera på toppnivå vad gäller sång. Vill man se ett av sjuttiotalets bästa arenarockband i toppform har man faktiskt inget annat val än att slänga på den här dvd:n, luta sig tillbaka i soffan och korka upp en flaska Jack Daniels.