fredag 8 februari 2013

En mustig rockig rödbetsoppa!



Riversides nya album är en angenäm anrättning som gärna spisas till medföljande recept

Mariusz Duda och hans musikaliska manskap i Warszawabandet Riverside är inne på sin femte fullängdare och Shrine of New Generation Slaves är det klart bästa de åstadkommit hittills, vilket inte vill säga lite. Riverside har ibland beskrivits som en blandning mellan Dream Theater och Pink Floyd vilket jag antar ska peka på bandets ytterligheter i att spela tunga metallriff blandat med mer psykedeliska och bakåtlutade symfoniska partier. Själv har jag alltid mer uppskattat polackernas fäbless för klassisk rock som de i egen tappning lyckas uppdatera och hålla fräsch. Det gör de mycket på nya alstret. Inledande titelspåret är härligt struttigt sjuttiotalsrockigt med riff som varken Purple eller Zeppelin skulle skämmas för att ha hittat på. En riktigt mullrande hammondorgel som gör sig påmind rakt igenom hela plattan gör för övrigt att jämförelserna med Blackmore, Lord och company aldrig är långt borta, och det är ju aldrig fel enligt eder ödmjuke skribent. Lyssna bara på ”Celebrity Touch” och säg att den låten inte hade kunnat platsa på Burn eller Perfect Strangers.

Jag skulle kunna slänga fler referenser omkring mig, som Porcupine Tree, Uriah Heep, ja till och med Marillion, men faktum är att Riverside lyckas koka ihop en alldeles egen välsmakande soppa, en mustig borsjtj, av de olika influenserna. Rent generellt känns Shrine of New Generation Slaves som bandets mest inspirerande, och kanske även gladaste verk hittills. Gladaste sagt med ett kvarts kilo salt, för Duda och hans mannar har väl aldrig framstått som några muntergökar i egentlig mening. Men spelglädjen är det inget fel på. Och bandet tvekar inte att kasta sig mellan musikstilarna. Här groovas det bitvis som det värsta James Brown-jam, för att i nästa stund flyta ut i jazztoner och därefter låta syntharna eller pianot skapa stämningsfyllda pauser som abrupt avbryts av monstermetalriff.
Shrine of New Generation Slaves är årets första stora musikaliska utropstecken. Återstår att se om den kvalar in på topp tio i slutet av året.

Barszczk (Polsk borsjtj-rockig rödbetssoppa)

För 4 personer
Ingredienser:
1/2 kg färska rödbetor, 2 morötter, 2 palsternackor, 1 stor purjolök, 5 klyftor vitlök, 1 msk socker, 1 msk ättika, 1 grönsaksbuljongtärning, färsk timjan, några stänk tabasco, Vitpeppar och salt efter smak

Skala rödbetor, morötter och palsternackor, hacka dem i småbitar, och skär purjolöken i skivor. Skär de skalade vitlöksklyftorna i små skivor. Lägg allt i en kastrull, häll på socker, ättika, 1 liter vatten och buljongtärning. Låt koka en halvtimme. Tillsätt några kvistar färsk timjan, stänk i lite tabasco och krydda av med vitpeppar och salt efter egen smak. Servera med några stänk olivolja, smetana (eller gräddfil) och gott surdegsbröd .

Dricka till:
Zywiec (nr 1610)
500 ml
5,6 %
16,90 kr


Detta är en av polens mest kända ölsorter, men den är en nyhet på bolaget sedan december.  Smaken på denna ljusa lager är aningens syrlig med inslag av honung och örter. Utmärkt till en mustig soppa och lite polsk progressiv rock i väntan på sportlovet.

Inga kommentarer: