tisdag 10 november 2009

Ett personligt avsked?


Nästan trettio år efter att skivan släpptes får nu City Boys sista lp It's Personal sin release i cd-format. Var det värt väntan? Amen hua!

1981 släppte City Boy sin sjunde skiva och bröt upp kort därefter. Stora delar av världen fick aldrig höra eller se verket. Faktum är att Sverige är ett av de få länder där lp:n faktiskt såldes i butikerna och där det har varit tämligen enkelt att få tag i en begagnad lp-kopia i skivbörsarnas backar.

Under förra året släpptes hela City Boys tidigare skivkatalog på cd igen och nu i november har turen äntligen kommit till It's Personal.

Bandet var 1981 endast en kvartett bestående av keyboardisten Max Thomas, gitarristen Mike Slamer trummisen och sångaren Roy Ward samt sångaren Lol Mason. Gruppen var helt klart på upphällningen, droppat av skivbolaget och högst medvetet om att dagarna var räknade. Mike Slamer som jag intervjuade för tidningen Red Hot Rock härom året i samband med att han släppte sin soloplatta Nowhere Land,hade inte mycket gott att säga om City Boys svansång. Han ser skivan som en samling demos. med vissa bra idéer som hade kunnat bli något.
Där håller jag inte med honom. Låtar som "Rat Race" och "Names and Adresses" hör till det absolut bästa som City Boy någonsin skrivit. Även titelspåret och avslutande "Exit the Heavyweight" är riktiga pärlor. Utöver det finns den charmiga rockbagatellen "Lovers" och de karaktäristiskt City Boyknäppa "Who Killed Dolores" och "La Guerra de Mondo". Den enda riktigt överhoppbara låten är reggaen "The Blind Leading the Blind", eventuellt bandets sämsta komposition någonsin.

För er som inte hört City Boys försvunna skiva är det inte mycket att snacka om. Beställ på nätet, skivan släpps 23 november i Sverige.

Läs min tidigare artikel om City Boy här om du nu inte skulle känna till dem över huvud taget

Lyssna på låten "Rat Race" här

Och lyssna på "Exit the Heavyweight" här

Se en fantastisk video på klassiska The Day the earth Caught Fire här

Inga kommentarer: