Åttiotalet är så inne. Snart kommer väl de snötvättade jeansen skuttande tillbaka tillsammans med Tacanobyxorna. Inom rockmusiken märks det tydligt. Under bara några få veckor nu under hösten har en hel hög gamla Heavy Metal-band återvänt i helnitad form med retroknappen fastlimmad på 1985. Och det är inte half bad heller, tro det eller ej...
Kiss nya Sonic Boom har jag ondgjort mig över i en tidigare post. Men det faktum att jag har svårt för skivan förtar inte att gubbarna gjort en arkeologisk djupdykning bland sina rötter och kommit upp med en kopia så snyggt gjord att inte ens experterna i Antikrundan skulle kunna höra skillnad på nytt och gammalt.
Europe har efter två utflykter i halvgrungig modern miljö återvänt till det de är bäst på; powerpoppig hårdrock med riff och melodier som sitter som pitten i Britta.
Gamla köttkastarna WASP har släppt ett nytt temaalbum där de totalt raderat allt som hänt de senaste tjugo åren. Och gjort en travmetalcover på Purples "Burn". Gnägg gnägg!
Winger var kanske aldrig så heavy, mer åt gullepluppshållet, men det faktum att ledaren Kip Winger var för snygg för att kunna tas på allvar borde inte hindra folk från att inse att de faktiskt gjorde riktigt bra melodiös hårdrock när det begav sig. Och nu har de gjort det igen. På nya Karma använder man sig av samma recept som debutskivan 1988 men är nu mognare män med mer musikteoretisk utbildning. Och ändå en viss glöd. Det behövs ju som bekant när man ska laga något gott.
Och Absolut hänger på trenden. Numera kan man köpa en specialdesignad Rob Halfordinspirerad Heavy Metaldräkt till sin vodkaflaska. Absolut Vodka Rock edition heter verket. Antingen köper man den på tax free eller så tjackar man bara själva fodralet på Grandpas butiker i Stockholm till det facila priset av 179 balubas.
En stilla undran: Hur kommer det sig att det bara är rockband som återuppstår som zombier om och om igen? Vad hände med Kaja Goo Goo, Howard Jones, Rick Astley och Nik Kershaw? Eller vill vi egentligen veta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar