Spock’s Beard vänder blad

Spock's Beard
The X-Tour Live

Spock’s Beard gillar liveskivor. Om det fanns en klubb för artister som släpper ohemula mängder officiella konsertupptagningar så skulle det amerikanska progrockbandet helt klart platsa, tillsammans med grupper som Dave Matthews Band, Deep Purple,Grateful Dead, Styx och Pearl Jam. Detta blir bandets nionde liveskiva sedan starten för 20 år sedan. Det är nästan lika mycket som bandets hela studiooutput. Idén är inte dum. Spock’s Beard må ha scennärvaro som en femteklass på skolavslutningsframträdande men deras samspel och musikaliska ekvilibrism är något att beskåda och njuta av i kubik. Dessutom är faktiskt de flesta av liveplattorna essentiell lyssning, eftersom de skiljer sig rejält åt. Låtmaterialet varierar kraftigt då det oftast varit baserat på den senaste studioskiva de för tillfället turnerat med. Så är det också i det här fallet. På The X-Tour Live spelar bandet sig igenom hela det senaste albumet X, för att därefter avsluta med en lagom samling av äldre favoriter.

Just det här livedokumentet är intressant på flera plan. Dels var X inte bara en ovanligt bra Spock’s Beard-skiva, utan också en som betytt mycket för bandet emotionellt. Den är tydligen den skiva som de alla är mest nöjda med och det märks lite extra i liveframförandet av låtarna. Några inspirerade jamsessions bjuds vi inte på, men ett fläckfritt framförande nästan not för not . Vad bandet inte visste vid tiden för inspelningen var att detta skulle bli sångaren och trummisen Nick D’Virgilios sista skiva med Spock’s Beard. Nick lämnade i höstas för att ersättas av sångaren Ted Leonard och trummisen Jimmy Keegan. Därmed kan man säga att Spock’s Beard med detta släpp- för att citera Sveriges för tillfället mest uppmärksammade morfar- vänder blad.

När bandet gav en spelning på Sweden Rock Festival i somras använde de sig av den nya sättningen, även om den då inte var officiell. Leonard hoppade in som ersättare för D'Virgilio. Låtvalet på den här liveskivan är i stort sett detsamma som spelades på den för övrigt excellenta spelningen. Av de spelade icke-X-låtarna är ”The Doorway” och ”Thoughts” alltid lika härliga att höra. ”June” må vara en fantastisk ballad men den finns dokumenterad minst tre gånger på tidigare livealbum och känns därmed lite överflödig. Ryos keyboardsolo är sedvanligt svettigt och trumduellen mellan Keegan och D’Virgilio är alltid lika rolig, och lämnar här en bitterljuv känsla efter sig eftersom det med största sannolikhet är sista gången vi får höra den.

Jag spelar sällan liveskivor i samma utsträckning som studioskivor (förutom Live and Dangerous och Made in Japan) så X-Tour Live lär inte slitas ut i första taget, men som Spock’s Beardfan ser jag den som en självklar medlem i samlingen. Skivan finns både som DVD och dubbel-cd. Här finns all anledning att tänka över inköpet. Den som förväntar sig visuella proggteatrala framträdanden i stil med Peter Gabriel eller Fish bör nog sänka sina förväntningar till mer moderata nivåer. Men en hemtrevlig energi infinner sig förvisso på scen. Den energin upplevs alldeles utmärkt även utan bild.

Ryo Okumoto leker oorganiserad organist under Spock's Beards spelning på Sweden Rock Festival i somras.