Det ryker om braxen!

Nu ni!
Nu har jag snöat in (passande då jag även i bokstavlig mening är insnöad för tillfället) på ett svenskt överdängans underfuckinbart groovigt rockband som dessutom har tarmar nog att sjunga på vårt modersmål.

Abramis Brama heter bandet. Det betyder brax på latin.
Namnet tog de säkert bara för att de skulle hamna före AC/DC i alla rocklexikon..

Tre svenska studiofullängdare och ett livealbum har bandet släppt, varav den senaste studioplattan, Rubicon är den som faller mig mest på läppen för tillfället. Fast de andra två, När Tystnaden lagt sig och Dansa Tokjävelns vals, går inte av för guldhackor, de heller.

Musiken då? Ja, härligt taggigt möggelgammalt sjuttiotalsmangel a'la Black Sabbath, Mountain och Deep Purple, men som sagt med röjig sång på svenska. Extra cudos till sångaren Uffe där. Han har en fullödig raspig pipa som nog vittnar om mer hår på bröstet än en mammut(eller självaste Pär Davérus).

Tanken kan möjligtvis gå till gamla hederliga November som härjade på tidigt sjuttiotal och lirade Hendrixinfluerad rock på svenska, fast Abramis Brama står sig utmärkt utan jämförelser. Gå in på bandets hemsida
www.abramisbrama.com
eller deras myspacesida
www.myspace.com/abramisbrama
och lyssna på några smakprov.

Tydligen är ny skiva på gång att spelas in men jag har fullt upp med att lyssna in mig på de nyinskaffade gamla plattorna så det är ingen brådska.

Now, excuse me while I go and dansar tokjävelns vals