Edgar Winter
Rebel Road
En av mina absoluta favoritplattor, alla kategorier är Edgar Winter's White Trash från 1971, en liderlig gumbogryta träskfunk med kryddor av hårdrock, blues och soul i maxad blandning. Tyvärr har blekfisen Edgar därefter varit mer än lovligt ojämn i sin skivkvalitet under åren. men i höstas gjorde han härlig comeback med back-to-basics-plattan Rebel Road.
På skivan har han hjälp av vänner som Slash och brorsan Johnny på gitarr och countrystjärnan Clint Black lirar läskig trynorgel på "On the horns of a dilemma".
Edgar sjunger, klinkar piano och saxar sig genom de 11 låtarna med tydlig glädje och tuff attityd. hela skivan andas positiva vibbar och jävlar anamma. Farlig och liderlig är väl kanske att ta i, man blir inte direkt pilsk av musiken. På sin höjd är han lite flörtig, Edgar, men vafan, det räcker långt. Riffen är svängiga och förutom bluesen dyker countrykänslan upp på flera av spåren. Det finns bara två lugnare låtar. "The Closer I get" är gullig med stråkar i refrängen och den Beatlesdoftande balladen "Peace and Love" är tillägnad Ringo Starr (Edgar har turnerat med Ringo i hans All Starr Band de senaste åren).
Härlig klassisk rock från en snubbe som kan hantverket och gör underverk när han dessutom har hjärtat med sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar