Årets 10 bästa rockskivor: nr 6

Black Stone Cherry
Folklore and Superstition

Här har vi ett gäng knappt blöjfria killar från Kentucky som med sitt andra album verkligen mutat in en god hektar land i rockvärlden.

Och till skillnad från många andra nya band har de inte valt att låta sina inspirationer stanna några enstaka år tillbaka i tiden. Inte heller har de nöjt sig med att rippa Zeppelin-riff enligt standard 1A, nej här snackar vi arkeologi av högsta klass. Spolingarna har hittat till kärnan i rocken, dess innersta själ. Med de gamla bluesgubbarnas feeling som grund har de därefter låtit nutid möta dåtid och fått till en härlig southern rock-doftande stil med moderna takter och ljudbilder. Tanken går lika ofta till tunga band som Alice in Chains och Soundgarden som till Lynyrd Skynyrd eller Molly Hatchet.

Om ljudbilden är modern så är texterna som skivtiteln antyder allt annat än nymodiga. Här strösslas friskt med gamla bluesfraser som "muddy banks of the bayou" och uttjatade låttitlar som Devil's Queen och Blindman.

Ungtupparna bangar inte för svulstiga ballader heller. "things my father said" och "Peace is free" får till och med en luttrad skeptiker som mig att darra på underläppen. Darrningarna återkommer med glädje då hammondorgeln trakteras mulligt i "Devil's Queen".

Jag anar att vi bara hört början på storheter från det här bandet. Folklore and Superstition bådar gott för framtiden. Riktigt gott. Gott som havrevälling!