(New Wave Of Swedish Progressive Rock)
Flower Kings, Kaipa, Opeth, Pain of Salvation, Änglagård, Ritual, Black Bonzo, A.C.T, Moon Safari,Brighteye Brison, Beardfish, Karmakanic, Mind's Eye, Unifaun...
För att vara ett förhållandevis litet land populationsmässigt har Sverige en abnormt hög procent rockband som spelar progressive rock. Och framför allt abnormt många BRA band.
I år känns det som om skivorna har varit bättre än någonsin vilket föranleder mig att mynta begreppet New Wave of Swedish Progressive Rock.
I höst smällde det till ordentligt med tre imponerande släpp. Det, i kombination med ytterligare bra releaser tidigare gör att jag så här lite regelvidrigt på andraplatsen av årets bästalista trycker in inte mindre än fem skivor.
Beardfish
Sleeping in Traffic: Part Two
Gävlekillarna i Beardfish ligger inte på latsidan. 2007 års temaalbum Sleeping In Traffic följdes i maj upp med Sleeping in Traffic: Part II, ett ambitiöst och spretigt verk med klara influenser från Frank Zappas sjuttiotalskatalog. Rockiga "South of the Border" och 35 minuter långa titelspåret räcker för att placera skivan på denna topplista.
Brighteye Brison
Believers & Deceivers
Skånska stockholmarnas tredje verk visar på en fantastisk utvecklingskurva. När jag stötte på bandets debut för fem år sedan var jag inte alls imponerad men Believers & Deceivers är imonerande på många plan. Stilen är fortfarande tryggt förankrad i 70-talsprogrock med band som Yes och Kansas som tydligaste referenserna, och det är ju inte illa. Sången har utvecklats bäst och körerna sitter som en smäck.
Unifaun
Unifaun
Två svenska herrar med artistnamnen Nad Sylvan och Bonamici träffades på ett Genesisforum på nätet och bestämde sig för att försöka göra Genesismusik ihop. Resultatet är inte alls någon coverskiva utan ny musik som låter så till förvillelse lik gamla Genesis att det är kusligt. Nad Sylvan sjunger mycket likt Phil Collins men lika ofta får man Peter Gabriel-kopplingar (eller till och med Fish)när man hör honom. På instrumentala "ReHacksis" spelar han dessutom gitarr som på alla sätt minner om Steve Hacket. Bonamici i sin tur skapar med sina synthar och mellotroner ett ljudlandskap ruskigt nära det som Tony Banks trollade fram för dryga trettio år sedan.
Nyskapande? Nä, naturligtvis inte, det här är ju ett hyllningsband. Men då Genesis själva inte längre gör ny musik (och om de gjorde det skulle den med största sannolikhet inte låta som den här..)är det som Unifaun skapar helt underbart för alla oss som gillar vad det gamla artrockbandet skapade i sin ungdom.
Karmakanic
Who's the boss in the Factory?
Medlemmarna i svenska proglegenderna The Flower Kings är alla så sprickfulla med musik att de ständigt hänger sig åt sidoprojekt när de inte spelar med huvudbandet. Karmakanic är basisten Jonas Reingolds sidohobby och här har han tagit hjälp av FK-trummisen Zoltan Csörsz bland annat. Vid mikrofonen hittar vi alltid intressante Göran Edman. Who's the boss in the Factory? är Karmakanics tredje platta och stilen är ganska typisk Yes/Gentle Giant-rock med tydliga jazzvibbar, möjligien lite nertonade här jämfört med tidigare alster. Fantastiskt ekvilibristiskt och spännande rakt igenom. Framför allt inledande "Send a Message from the Heart" imponerar storligen med sin varma och smittande känsla.
Moon Safari
Blomljud
Tänk så underbart egocentriskt och navelskådande att som progressivt rockband få släppa ett pompöst och introvert dubbelalbum. Ett måste känns det som. Skelefteåkillarna i Moon Safari gillar Yes (Tales of the topographic Ocean, någon?)och den progressiva rockstil som kallas Canterbury (med band som t.ex. Caravan). Liksom Unifaun är det här på gränsen till plagiat, men mycket snyggt gjort och imponerande spelat. En gnutta originalitet skulle kunna efterlysas men Moon safari är verkligen mästare på sina instrument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar