onsdag 28 januari 2009

Wine, Women and song?


Farbror Bosse? Nej, David Coverdale!
Foto: Pär Davérus




En studie av David Coverdales texter genom åren


För oss svenskar kan det te sig lite underligt att David Coverdale i alla år har fått utstå spott och spe i engelsk press för sina låttexter. Om han hade levt i Sverige och skrivit texter på svenska är dock risken stor att Coverdale hade jämförts rakt av med Eddie Meduza som sjöng om kvinnor som madrasser med hål i. Och sanningen är nog att i sina värsta stunder var inte Whitesnakes textämnen långt ifrån dem hos Varbergssonen Meduza.

Coverdales poesi har dock inte alltid rört sig i regionerna under ormskinnsbältet. De första exemplen på hans poetiska ådra finner man på Deep Purples Burn-album från 1974. Till just titellåten var den unge debutanten så mån om att få uppskattning av gitarristen Ritchie Blackmore att Coverdale skrev fyra-fem uppsättningar med texter, alla med science fiction- eller fantasytema. Texten som kom med på skivan handlar om en häxbränning och innehåller uttryck som "Devil’s Sperm” vilket får en att stilla undra över kvaliteten på de andra icke publicerade textvarianterna…

I titelspåret på uppföljaren Stormbringer har Coverdale snott själva titeln från den engelske fantasyförfattaren Michael Moorcocks berättelser om albinoprinsen Elric och hans demonsvärd, men låttexten har i övrigt inte mycket med böckerna att göra. Andra tidiga textteman hos Coverdale rör sig mestadels i klassiskt bluesterritorium med ord som drifter, traveller, dice, gamblin’ man, gypsy och Lady Luck. Den ensamme missförstådde förtappade vandraren som aldrig finner den äkta kärleken men tar vad han får, bortglömd av Gud och sorgsen i sin själ. Mycket kan ses som karbonpapper på Free/Bad Companysångaren Paul Rodgers texter som i sin tur såklart snott alla ord från gamla bluesgubbar som Howlin' Wolf, Muddy Waters, Elmore James och Robert Johnson.

Andra textämnen hos Coverdale byggde mer på klassiska rockteman, ofta på gränsen till skrattretande. Eller vad säjs om rader som ”Well I'm a rock and roll preacher, Not a Sunday school teacher” från “Highball Shooter”?

Texterna på soloalbumen Whitesnake och Northwinds 1977 rörde sig mest i olycklig kärlek-facket och Davids bild av sig själv som bluesman var utstuderat tydlig.

På Whitesnakedebuten Trouble från 1978 hade texterna plötsligt ändrat karaktär. Visst fanns här ännu många bluesaforismer som t.ex. ”I was born a gambling man, and before I could walk, I had to learn how to run.” Men även mer djärva rader som i öppningspåret “Take Me With You”: “I know love and what it means, It's a skinny little girl in tight ass jeans, I love to hear 'em moan and cry, 'Cos God made men to satisfy”. Det är ord som inte lämnar mycket över åt fantasin.

På andra ställen visade Coverdale upp något av en kristen tro… ” You can pray to the Lord above” stönar han i “The Time Is Right For Love”. Även detta tema har kommit igen genom åren i låtar som ”Blindman”, ”Child Of Babylon” och ”Saints & Sinners”.

Mest har den gamle charmören dock hållit sig till illa dolda sexualundervisningslektioner i sina kompositioner.
”All of you women better lift up your skirts an' run, 'Cos I aim to shoot my pistol an' fire like a Gatlin gun” vrålar han liderligt i ”Rough An Ready” från 1983. I “Dancing Girls” från samma år besjunger han sin egen pung (”I got a one track notion on a feminine squeeze, A sackfull of love an' a mindful of fantasies”) och syskonkompositionerna ”Slide It In” och ”Spit It Out” går inte att tolka på fler sätt än ett.

Inför den stora transformationen 1987 hade Coverdale tonat ner sina snuskiga syftningar betydligt. Där var det istället de halvporriga musikvideorna med hans blivande fru Tawny Kitaen som stod för hey babberibban.

På senare års alster är gamla bluesteman tillbaka i stor utsträckning men även lite djupare funderingar på den känslomässiga skalan. Davids soloalbum Into the Light visade på en mycket mer mogen och stilfull gentleman än den ölmagade Dionysos som svängde mickstativet som den värste Theobald Thor. Till och med på det senaste Whitesnakealstret Good to be Bad har han hållt sexanspelningarna till ett minimum med textraden "You Won't mind me trying to find Your secret door" som enda möjliga lilla återfall.

Det är roligt att se att David Coverdale har vuxit upp och blivit en mogen man, men det är inte utan att man ändå saknar stor poesi som
“If you would change your mind we could find a night of satin sheet action, I promise I won't do anything Babe, unless you want me to, And that’s a fact”…

Så vackert! Den musikaliska motsvarigheten till FIB Aktuellts sexnoveller…

Inga kommentarer: