Växeln hallå! City Boy åt folket

Tips om band som glömts bort. Idag: City Boy

Engelska City Boy är ett band som, för att ha varit relativt okända, ändå har en stor skara fans i Sverige. Deras lp-skivor hittades ofta i skivbörsarnas backar och det finns till och med rykten om svenskar som äger konsert t-shirts med bandet från deras turnéer här 1978 och 1979, då de besökte städer från Östersund i norr till Lund i söder.Deras största hit ”5-7-0-5”, med sitt karaktäristiska telefonintro och sina falsettkörer känner säkert många igen. Den hördes ofta i radions P3 i slutet av sjuttiotalet.

City Boys musikstil kan beskrivas som melodiös rock med inslag av progressiva toner, hårdrock och mer vanlig pop. Utan att anstränga sig kan man höra influenser från Beatles, Queen och 10cc men City Boy var alltid tillräckligt annorlunda för att stå på egna ben.

Bandet bildades under tidigt 70-tal i Birmingham av Lol Mason (sång), Steve Broughton (sång och gitarr), Max Thomas (sång och gitarr) och Chris Dunn (bas och sång). Från början var man ett folkrockband som åkte runt bland pubarna och spelade. Men ambitionerna var större än så. Thomas bytte instrument till keyboard och man fann en trumslagare i Roger Kent och en fantastisk gitarrist i Mike Slamer. Med denna nu helelektriska uppsättning sökte man och fick skivkontrakt med Phonogram 1975. Debutalbumet City Boy släpptes året därpå. Det var också debut för superproducenten Robert John ”Mutt” Lange som kom att producera även de fyra efterföljande skivorna med bandet. "Mutt" Lange blev ju annars legendarisk genom sina produktioner av AC/DC: s Highway To Hell och Back in Black, Foreigners 4, Def Leppards Pyromania och Hysteria och sedermera megakarriär med frugan Shania Twain.

På City Boys debut kan man ana folkrocksbakgrunden och musiken är bitvis mycket progressiv. Uppföljaren Dinner At the Ritz som kom senare samma år, visar både hårdare sidor och mer sofistikerade arrangemang. Inför 1977 års Young Men Gone West hade Roger Kent försvunnit och Tony Braunagel hyrdes in som studiotrummis. Trots ständiga försök med singlar fick inte bandet någon hit och skivbolaget började knorra. Då small det till. Singeln ”Turn On To Jesus” som släpptes i bl.a. Sverige hade en smittande refräng men den provokativa titeln gick inte hem hos skivbolaget. Lol Mason skrev om texten efter att ha blivit inspirerad av ett telefonnummer och vips hade man sin första hitsingel. ”5-7-0-5” hamnade på tio i topp i England och hastade iväg uppför listorna även i andra länder. Inför inspelningarna av albumet Book Early hade man funnit en ny trummis i Roy Ward, som också visade sig vara en riktig hejare på sång, vilket gjorde att bandet nu hade tre leadsångare i Ward, Mason och Broughton.

1979 kom det ambitiösa temaalbumet The Day the Earth Caught Fire som var både hårdare och mer avancerat än sina föregångare. Plattan var ett mästerverk men den släpptes i en tid av oljekriser och punkvåger. Försäljningen uteblev. Broughton och Dunn lämnade City Boy under mindre trevliga omständigheter. De fyra återstående medlemmarna gick in i studio igen och kom ut med Heads Are Rolling. Trots att det var ett högkvalitativt album var skivbolaget totalt ointresserat. De lämnade ut de sista pengarna i kontraktet för att bandet skulle kunna spela in sitt sista album It’s Personal, men skivbolaget brydde sig inte ens om att ge ut skivan i de flesta länder vilket gjorde att Skandinavien var ett av de få områden där skivan över huvud taget gick att få tag i.1981 splittrades bandet och förutom gitarristen Mike Slamers förehavanden i band som Streets (med Kansas sångare Steve Walsh) och Steelhouse Lane och en sentida solokarriär har det varit väldigt tyst om medlemmarna ända sedan de gick skilda vägar.

Bandet skivkatalog håller hög klass och förtjänar ett bättre öde än den hittills har fått. De tre första skivorna är mest progg- och folkrocksorienterade. De efterföljande fyra innehåller mer hårdrock och fler hitlåtar. Snygga arrangemang, vacker stämsång, överjordiskt gitarrspel och humoristiska texter är igenkänningstecken för City Boy. De fyra första albumen finns utgivna på cd som två dubbelalbum. Också The Day the Earth Caught Fire och Heads Are Rolling finns numera utgivna på CD. Det finns även en samlings-cd betitlad The Anthology med låtar från samtliga skivor utom It’s Personal.

Livebootlegs med inspelningar från radio finns på fan-sidan www.cityboy.org

Rolig promovideo på "5-7-0-5" hittar du här

och en ännu coolare video på "The day the earth caught fire" ser du här

En chans för er som glömt bandet att återuppta kontakten, och för er som inte känner till dem att hitta något nytt. Mer City Boy åt folket!